Ja, vi har två ragdolls

Ni fattar inte hur underbart det känns att kunna än en gång säga: "Ja, vi har två katter" eller "vi har två ragdolls" eller "jovisst har vi husdjur. Två katter". Allt detta betyder naturligvist att lilla fröken Melissa har äntligen flyttat in. Vilken lycka! Hon är alldeles underbar och efter de sju dagar hon bott hos oss känns det nästan som att hon alltid funnits här. Vi älskar henne så jättemycket och speciellt Husse tycker att det är roligt med en kattunge som inte bara är Mammas tjej utan även Pappas flicka. Både Sabrina och Tigo var mer efter mig i början men Melissa tycker att Pappa är sååååå gosig och det är så tryggt att sova i hans famn (eller på magen eller på ryggen eller på hans ben men å andra sidan är det lika mysigt att sova på Mamma också).

Då ska vi se om jag kan sammanfatta den första veckan lite grann...

Måndag - flyttdagen

Stackars lilla Melissa hade en lite jobbig dag men hon var inte det minsta rädd eller skygg över alla dessa förändringar. Först skulle hon vaccineras, chippas och veterinärbesiktas och när hon väl trodde att hon skulle få åka hem med sina syskon och till de andra katterna packas hon in i buren igen alldeles ensam. När hon väl släpps ut är hon på ett helt främmande ställe och ungefär den första saken hon ser är en superstor Catzilla som närmar sig alldeles burrigt och stort och mycket försiktigt. Vad gör lilla fröken Melissa då? Springer hon iväg? Hoppar hon tillbaka in i buren? Slänger hon sig på golvet och skriker "I surrender"? Näh. Hon skuttar glatt till den där Jätten med svansen upp i vädret och tycker att han verkar jättekul. Jätten - eller Tigo som han också heter :P - blev rädd för lilla Skruttan som så självsäkert började traska runt och forska sitt nya hem. Tigo tyckte att det var bäst att fly upp i klätterträdet och stanna där.

Kan man se mer butter och mistänksam ut? Stackars LillGubben som inte förstår vad som har kommit och tagit över hans hem


Jag har haft glädjen att följa tre kattungar: Sabrina, Tigo och Melissa och även om både Sabrina och Tigo var nyfikna och tillitsfulla måste jag nog säga att Melissa framåtanda överraskade mig. Hon brydde sig inte det minsta att det fanns en läskig jättekatt som vaktade henne eller att hon hade kommit till en helt ny plats. Hon skuttade runt, inspekterade nya leksaker och när Agneta och jag tog hand om pappersarbetet och fikade lite hoppade hon upp på kökstolen och la sig där. Vilken gosekatt!

När Agneta åkte fortsatte Melissa att forska sitt nya hem och var jätteintresserad av Tigo. Tyvärr tyckte Tigo att en 1.6 kilos minikatt var minst tio gånger större än han och dessutom lät hon superskrämmande (kurr kurr kurr. Melissa kurrar hela tiden) så han flydde upp i trädet igen. Jag gosade med honom så mycket det gick men han verkade tycka att det bästa jag kunde göra var att trolla bort den där läskiga pälsbollen. :D

En kort eftermiddagssovstund. Hon är bara sååå underbar och jag kunde inget annat göra än sitta där och beundra henne


Man måste stretcha sig lite i sömnen...


När Husse kom hem från jobbet tyckte Tigo att man väl kunde hoppa ner från trädet och gå och hälsa på honom samt att äta lite men han höll sig noga från Melissa medan Melissa gick och gosade med Husse istället.

När det var läggdags tyckte Melissa att det var sååååå mysigt att sova med oss. Vi fick nog inte så många timmar av sömn den där första natten eftersom vi hade ett levande sågverk i sängen. Jag kan inte fatta att en katt som knappt kan jama (jodå, hon kan jama men det hörs knappt någonting) kan kurra så högt. Kurr kurr kurr kurr var det enda vi hörde hela natten medan vi blev väckta minst tio gånger av en kattunge som klättrade på oss, kröp under täcket och ville mysa. Lilla Älskling! Stackars Tigo bestämde sig att det var säkrast att sova uppe i trädet. Jag gick upp några gånger under natten och kramade honom så att han inte skulle känna sig bortglömd.

Tisdag - "Hon verkar lite festlig men jag ska nog avvakta lite till"

När tisdag kom tror jag att Tigo fattade att ingen skulle komma och hämta Melissa utan att hon var här för att stanna. Han började även bli mer och mer nyfiken på henne men tyvärr verkade han fortfarande inte förstå att han är fem gånger större än hon och att han inte behövde vara rädd för henne.

Sötnosen som knappt har tid att posera för kameran. Seriöst. De flesta bilderna jag lyckats ta på henne är när hon sover. Det går helt enkelt inte att fotografera den här lilla Busen.


Han började dessutom tycka att det var tråkigt att ligga uppe i trädet när Melissa lekte med alla nya leksaker som jag hade köpt dem. Till slut hoppade han ner och satte sig ganska nära henne för att följa hennes upptåg. När hon lugnade ner sig under eftermiddagen vågade Tigo till och med nosa på henne lite grann. Vad gullig han var! Han var så nyfiken men vågade inte riktigt gå nära när lilla Token rusade runt.

Katten har gått sönder tror jag. Jag har glömt bort hur tokiga sovställningar kattungar kan ha. Om man bara var så här vig!


Under kvällen satt jag på soffan med båda katterna. Tigo sov på min vänstra sida och Melissa kurrade och gosade på min högra sida. Till slut klättrade hon i min famn och somnade. När Melissa rullade lite grann i famnen hamnade hennes huvud och överkropp på Tigo. Han lyfte upp huvudet, märkte att hon sov där men suckade lite resignerat och fortsatt att sova. Senare under kvällen när Melissa fick kvällsryck följde Tigo henne med största interest.

Onsdag - "Okej, hon är väl mysig. Speciellt när hon sover"

Melissa började bli en aning frustrerad att Tigo inte föll för hennes charm och verkligen försökte göra allting för att han skulle börja gosa och leka med henne. Till slut hoppade hon upp i det stora klätterträdet och la sig mitt emot honom. Tigo verkade tycka att det var helt okej så länge hon höll sig på sin platform. :)

"Jag som trodde att jag fick vara i fred här uppe men den där Pälsbollen följer ju mig överallt. Okej. Hon får väl stanna. Jag orkar inte flytta på mig"


Sedan hände det som jag hade väntat på så länge - faktiskt flera månader. Att se sina två ragdolls sova tillsammans och gosa med varandra. Jag måste erkänna att jag började faktiskt gråta lite. Alla dessa månader efter Sabrinas död har varit så hemska men att se Tigo och Melissa sova tillsammans var underbart och det kändes att livet var bra igen.

Det började med att Tigo sov på soffan. Melissa hoppade upp och la sig en bit från honom. När han sov djupt flyttade hon sig närmare och närmare och till slut sov de bredvid varandra. Tigo vaknade, tittade på henne, sniffade på hennes öra och somnade om. De sov så där nästan tre timmar. Jag kunde bara sitta och stirra på dem och njuta av deras gostund.

"Om jag lägger mig här så märker han nog inte mig"


Bebisen tar över


Myskatterna tillsammans


Resten av veckan

Även om katterna inte är bästisar än så länge är de redan goda kompisar. Det största problemet är väl att Tigo inte riktigt är van vid med aktiva katter. Han själv är en riktig cool och laidback kille som älskar att lata sig. Hans uppfattning om lek är att ligga på ryggen och pilla på leksaken som hänger från dörrkarmen. Då och då kan man väl springa lite grann men sedan måste man sova igen. Melissa å andra sidan vill leka, busa, springa, skutta, hoppa, leka, leka och leka lite mer. Tigo blir trött bara på att titta på henne men ändå vill han vara nära henne. Han följer efter henne, lägger sig och tittar på henne medan hon busar - och jag som hoppades att Melissa skulle vara en bra motionsredskap för honom. Hah! :D Det är ungefär som att köpa en träningsDVD och titta på den medan man käkar pizza. Ah, stackars lillkillen, nu ska vi inte vara "elaka" mot honom. Det är inte hans fel att han är världens coolaste kille.

Sedan måste jag bara undra varifrån den där tjejen får all sin energi. I söndags vaknade vi halv åtta och hon började busa och leka direkt. Hon höll på till halv ett utan att sova alls. Det var helt galet. Varje gång vi trodde att fröken skulle tröttna fick hon fnatt igen och började springa runt. Till slut tog bensinen slut och hon slocknade bredvid Tigo.

Jag vet att det bara har gått en vecka men jag älskar henne så fruktansvärt mycket! Hon är så gosig. Man bara tittar på henne och hon börjar kurra. Hon har så roliga egenskaper. Hon kan knappt jama. Hon öppnar mest munnen och ut kommer det här väldigt väldigt tysta "iip". Det är så sött och gulligt! Sedan vill hon mysa så gärna. Hon är väldigt kontaktssökande både mot oss och mot Tigo. Hon är helt enkelt en perfekt katt för oss!

Sötnosen!


För att Tjockisen inte ska få i sig bebistorrfoder har jag fixat en privatmatsalong åt Melissa. Eftersom det kändes lite tråkigt att bara ha en pappskiva till dörr bestämde jag mig för att smycka den lite.


Äntligen en katt som sover i elementbädden! Det tog bara fyra år men äntligen vill någon använda den!