Rosa Tassen: Tiden flyger iväg när man har roligt (eller när man är lat)

*Rodnar och skäms* Jaaa, jag vet. Jag har fullständigt struntat i att uppdatera bloggen eftersom jag varit både lat, kokat i sommarvärme, druknat i regn som fallit över Stockholm och helt enkelt gosat med maken och katterna. Mycket har hänt sedan april när jag uppdaterade bloggen senast. Melissa är inte längre någon liten kattunge utan en tonåring som väger 3.17kg (vägt idag). Naturligtvis jämfört med Tigo är hon ju - och kommer nog att förbli - vår lilla Mini men det är inte så konstigt. Det finns få katter som är så stora som Tigo.

Vi har även haft lite "turbulens" kring katternas ätande men som tur är har båda två fin-fina magar nu och äter mat som de tycker om och som är (i alla fall borde vara) bra för dem. Magproblem började med Melissa när hon blott fyra månader gammal fick diarré. Jag vet fortfarande inte riktigt vad som var orsaken men med största sannolikhet var det Gourmet Gold köttbitar i sås som orsakade magkraschen. Jag försökte nämligen fasa in Tigo på blötmat. Melissa hade inte brytt sig om hans mat alls så jag brukade inte plocka bort blötmaten. En dag klufsade hon i sig hela skålen av Gourmet och nästa dag hade vi en kattunge med sprutdiarré. Inte kul alls. Eftersom hon var så liten då ville jag ta henne till veterinären för att se om hon hade blivit uttorkade. Hon var lite torr så hon fick vätska i nacken och vi åkte hem med Pro-Kolin+ och Hills I/D skonmat. Nästa dag var hon bra i magen igen. :D Eftersom jag inte ville att detta skulle hända igen var jag tvungen att vakta katternas ätande hela tiden. Melissa gillade inte Hill's I/D så där jättemycket så det var skönt att kunna fasa in henne till Mjaus blötmat på burk. Det äter hon som en galning och magen fungerar jättebra.

I mitten på maj var det Tigos tur att ha problem med magen. :( Jag har över ett års tid försökt fasa honom i blötmat eftersom han har så lätt att gå upp i vikt. Kolhydrater och spannmål som finns i många torrfodersorter verkar vara de största boven i hans viktuppgång. Nej, han är inte smällfet men han skulle inte må dåligt av att gå ner lite. Hur som helst hade jag hittat till slut en typ av blötmat - Hill's Pate i burk som han verkade gilla och som han faktiskt lyckades slicka i sig. Efter en veckas försiktig fasande ökade jag lite på mängden blötmat och nästa morgon vaknar vi när Tigo har sprutdiarré. Tigo har aldrig tidigare varit sjuk så naturligtvis var det nytt både för honom och för oss.

Vi gjorde direkt vad veterinären rekommenderade: fasta och sedan skonkost (i detta fall Hill's i/d igen eftersom vi visste att han tyckte om det och att hans mage funkade bra med den. Han hade ju ätit det tidigare när Sabrina var sjuk). Under dagen när vi fastade honom hade han sprutdiarré flera gånger. Nästa dag (fredag) var han piggare, ville leka och var vrålhungrig. Jag gav honom en tesked Hill's i/d varje timme och allt verkade funka bra tills han började springa på toan under kvällen igen och hade diarré. Hela natten låg han bara på golvet och såg riktigt ömklig ut. Jag kunde inte sova utan bara väntade på att det skulle bli morgon så att vi kunde ta honom till veterinären.

Hos veterinären fick han vätska i nacken, antibiotikaspruta eftersom han hade lite feber och Pro-Kolin+ samt Canikur som han skulle få hemma. Han sov i princip resten av dagen och vaknade hungrig som en varg och pigg som en lärka på söndagsmorgon. Han smaskade i sig de få Hill's i/d korn jag gav honom med god aptit och magen började funka bra på måndag.

Eftersom man inte kunde komma fram till vad det var som egentligen kraschade hans mage så fullständigt (som sagt så hade han aldrig tidigare varit sjuk) ville jag inte ta några chanser utan bestämde mig för att sluta med blötmatsinfasandet för ett tag. Jag lät honom äta Hill's i/d torrfoder ett tag och bestämde mig sedan för att fasa in honom på Orijen som många har pratat väl om. Där började den nästa fasen av Operation hitta passande mat åt Tigo.

Orijen tyckte Tigo var blääh. Han fullständigt vägrade äta det. Jag lirkade, trugade och försökte med alla tricks men nej, han skulle absolut inte äta Orijen. Samma sak med Acana, Eukanuba, James Wellbelowed och Oliver's. Jag började bli desperat eftersom jag ville absolut inte ha honon på Hill's i/d längre än absolut nödvändigt och nu hade det ju blivit helt onödigt länge sedan. Till slut tog vi honom till veterinären i början på juli och konstaterade att han hade gått upp 700 gram efter att han hade haft diarré. Inte kul alls!

Till slut köpte vi Hill's m/d till honom eftersom det nu verkar som att han älskar smaken på Hill's så mycket. Nej, jag skulle inte vilja mata honom med Hill's eftersom det oftast finns spannmål och så mycket kolhydrater i deras mat men att ha honom på i/d mycket längre till kom inte på fråga. Tack och lov gillar han m/d och även om den maten är inte det mest idealistiska är det ändå bättre att han äter det än att han skulle ha varit kvar på i/d. Han har redan gått ner lite så jag hoppas att när vi väl har lyckats banta ner honom kan jag börja med blötmatsintroduktion med honom igen. Min dröm är ju att både Melissa och Tigo skulle kunna äta Mjau färs på burk men för tillfället är jag nöjd att Tigo äntligen äter mat som är någorlunda "bantande" för honom.

Nu när vi gått igenom katternas ät-och-magproblem kan jag börja prata om roligare saker. :D Melissa har ju bott hos oss ett tag nu och vuxit och utvecklats rejält. Hon är bara för söt och gullig även om hon ibland kan var liiiite jobbig på nätterna. Lilla fröken har nämligen inte fattat att nätterna är för sömn och vila och inte för bus och lek. Både vi människor och Tigo blir ofta väckta av en ivrig kattunge som hoppar på oss, som springer på oss och som tuggar på våra tår. xD Ibland kryper Tigo under täcket mellan mina ben bara för att komma ifrån Busungen och hennes försök att få honom leka med henne. Detta stoppar dock inte Melissa utan ibland kryper även hon under täcket och försöker brottas med honom. Där ligger vi alla fyra i sängen och suckar trött när Melissa tycker att det här är bara såååå roooligt!

Sedan kan jag inte låta bli att skratta när jag läste mitt tidigare inlägg om hur Melissa kan knappt jama. Hah! När hon flyttade till oss öppnade hon bara munnen men det hördes i princip ingenting. Nu för tiden heter hon Pipgris, Tvitterkatt eller Kvitterkatt. Nej, jama kan hon nog inte. Däremot ihar hon. Hon springer runt och "ihar": iiih, iiih, iiiiiiih hörs det bara när Mellis håller oss updaterade om vad hon håller på med. Dessutom kvittrar och tvittrar hon. När hon är på myshumör hörs det inte iih, iih, iih längre utan "tvirp", "tvittr" eller "kvittr". Det är så gulligt och så söt. :D

En annan rolig sak som Melissa gör är att hon inte verkar fatta att man faktiskt kan vända på kroppen om man tittar på någonting. Hon kallas även för Uggleungen eftersom hon ofta vänder och vrider på huvudet som en liten uggla istället för att vända sin kropp.

När det gäller Tigo måste jag bara säga att det inte går att beskriva hur gullig och trevlig och underbar han är. Han är SÅ snäll mot henne (ibland lite för snäll), han älskar att titta på henne när hon busar och flyger runt och han har verkligen kommit över depressionen efter Sabrinas död. Däremot blev det inte riktigt som jag hade hoppats angående hans motionering. Jag som önskade att Melissa skulle få lite fart på honom men nej. Solklart busar han med henne men största delen av tiden gillar han att ligga på golvet och kolla på henne när hon hänger i kristallkronan (ja, ja, jag överdriver) eller agera som ett hinder åt henne när hon springer runt som om svansen brann.

Den nästa stora grejen som kommer att hända är att vi måste börja planera Melissas kastrering. Jag skulle egentligen vilja få det överstökat så fort som möjligt men jag är inte helt pigg på att ha henne kastrerad när det fortfarande är så pass varmt. Min hund (sov sött Iines) blev kastrerad mitt på sommaren (vi var tvungna att göra det då) och det gick inte helt enligt planerna. Lyckligtvis har Melissa inte börjat löpa och inte heller visat några tecken på könsmognad (om man inte räknar en rejäl fettsvans som ett sådant tecken) så vi bör nog ha lite tid innan vi måste kastrera henne.

Och till slut lite gnäll. Jag har redan gnällt om detta tidigare för många människor men jag börjar bli så trött på människor som hela tiden påpekar hur arg och aggressiv Tigo måste vara eftersom han ser så butter ut. Jösses. Den katten är gosigaste, mesigaste och snällaste varelsen som finns på Jorden. Jag tycker det är riktigt dumt när människor går förbi och undrar om han är skitsur och arg. "Han gillar nog inte att vara kopplad. Det är därför han är så sur". Argh. Jag ansvarar snart inte vad jag kommer att säga till nästa person som säger att han är aggressiv. :P

Jahah, ska man posta lite bilder också då? Tyvärr är de flesta mycket blurriga och dåliga. Jag antar att jag har tappat vår kamera för många gånger på marken/golvet att den han gått lite sönder. :( Nåja, man borde väl se att det finns katter på bilderna.

Tigo och Melissa sitter i köket och tittar på fåglar ute på innegården i slutet i april

Melissa ute på promenad allra första gången. Hon lärde sig gå i koppel och sele direkt och travar bredvid en som en liten hund! Hon är faktiskt den ragdollen av alla våra tre katter - Sabrina, Tigo och Melissa - som lärt sig lättast att gå i sele. Jag vet inte om det har någonting med saken att göra att både Sabrina och Tigo flyttade till oss när det var november

Min lilla läskompis. Hon älskar att mysa med mig när jag läser. Ibland blir det dock oerhört svårt att läsa när Mellis lägger sig på hela boken! :D

Vår lilla Uggleunge inne i tvättmaskinen. Nej, jag är inte helt glad att hon ibland sitter och ligger där inne. Det står ju handtvätt på hennes tvättråd dvs. hon är inte maskintvättbar. Nu för tiden räknad jag katter minst tre gånger innan jag startar tvättmaskinen....

Melissa hemma hos "farmor" i juli. Hon var lite skrämd där eftersom en groda hoppade precis framför henne och hon tyckte den var både läskig och farlig. xD Däremot tyckte hon om att jaga och skutta efter gräshoppare.

Vår söta flicka!

Vår hemskt farliga och arga Tigo. Visst ser det ut som att han skulle kunna käka upp en elefant. Suck.... Och han som är så snäll och go

Jag visade denna bild till min amerikanska väninna och hennes kommentar var följande: "Oh gawd, he's massive!!!" Japp, det är inte helt enkelt att bära runt honom. Han är en rejält stor katt både när det gäller bredden och längden och nu pratar jag inte om det att han är lite överviktig. Han är en stor katt och så oehört gosig