Att hitta sin drömkatt var lättare sagt än gjort. Ragdolls var inte lika populära i 2004 som de är nu och det var inte helt lätt att hitta en bra uppfödare som hade passande kullar/lediga katter. Jag spenderade timmar på att läsa olika hemsidor och till slut hade jag hittat några uppfödare som jag tyckte verkade bra, kunniga och dessutom hade kattungar på gång. Nu gällde det bara att kontakta uppfödarna och se om de kunde tänka sig att sälja en liten kisse till oss.
När jag hade läst de olika kattuppfödarnas hemsidor hade jag blivit förälskad i de vackra katterna hos S*Sun Hill Dolls och bestämde mig för att skicka ett email till Agneta, som äger S*Sun Hill Dolls, angående hennes blivande kull. Agneta svarade att hon visst hade en kull på gång och bad mig att ringa till henne så att vi skulle kunna prata mer. Jag var riktigt riktigt nervös när jag ringde till henne. Det här var min allra första gång när jag skulle köpa ett rasdjur och jag hade ingen koll på vad jag skulle säga, hur jag skulle bete mig och oroade mig att jag skulle vräka ur mig någonting dumt som skulle få mig att framstå som en total idiot och en fullständig olämplig kattägarkandidat.
Tack och lov verkade det som att jag inte gjorde mig helt bort eftersom Agneta var riktigt trevlig och lovade att om det blev några lediga honkattungar i hennes kull skulle hon höra av sig. När det beräknade datumet för kullen närmade sig rusade jag hem från jobbet varenda dag och hoppades på det bästa. Därför var besvikelsen så enorm när jag slutligen fick ett email från Agneta där hon berättade att det bara blev hankatter i kullen och de redan hade familjer. Jag var så oerhört besviken eftersom jag var ordentligt förtjust i Agnetas fina hankatt S*Moonrays Fantomen (Frasse) och hade redan drömt om en fin liten hona som skulle se ut som sin pappa.
Saker och ting ordnar sig dock som de ofta gör och bara efter några veckor kunde vi tinga vår Sabrina hos Wenche Hammer i S*Happy Rags som inte bara blev en prinsessa utan en drottning över hela vår familj.
Tyvärr, som jag redan tidigare skrivit, fick vi inte behålla Sabrina längre än fem år. Att skaffa en ny katt direkt efter att vi förlorat Sabrina kändes varken rätt eller roligt. Jag ville ju ha tillbaka Sabrina, inte någon ny katt! Eftersom vi hade haft tid att förbereda oss inför Sabrinas bortgång hade vi diskuterat vad vi skulle göra om det blev så att Tigo inte klarade sig utan en kompis. Tigos livs kärlek var ju Sabrina och att förlora henne skulle bli mycket tufft för honom. Det visste vi från början. Hur tufft det skulle bli förstod vi nästan direkt. Sabrina dog på torsdag och på söndag visste jag redan att Tigo skulle behöva en ny kompis relativt snart. Jag kontaktade Tigos uppfödare Emely som hade stöttat oss och följt Sabrinas kamp mot det oundvikliga och bad henne att rekommendera några uppfödare. Varför gjorde jag det förstår jag inte riktigt eftersom jag redan hade en uppfödare i tanken och jag var 100% säker på att samma uppfödare skulle vara med på Emelys lista....
Jag gick in på S*Sun Hill Dolls hemsida och märkte att Agneta faktiskt hade en(två) kull(ar) på gång. Vilken lättnad! Inte för att jag kände mig någon större glädje över att skaffa en ny katt. Smärtan, sorgen och skuldkänslorna över att vi inte kunde rädda Sabrina var alldeles för tunga men samtidigt visste jag att vi behövde tänka på Tigo. Han och hans behov var de viktigaste nu. Jag kontaktade Agneta som kände till att vi ägde ett av hennes "barnbarn" (Tigo är ju sonson till Agnetas hankatt Frasse) och berättade om vår situation. Jag fick inbjudan att komma och hälsa på hennes katter och jag tackade genast ja. Även om jag saknade Sabrina så fruktansvärt mycket ville jag verkligen träffa de där vackra katterna jag sett på bilderna under alla dessa år.
Och så vackra de var! Det var så konstigt att träffa farfar Frasse i verkligheten eftersom han faktiskt påminner Tigo ganska mycket till sättet och att få höra att även han gillar rosa leksaker över allt annat precis som sin sonson var bara roligt! :D Dessutom fick jag träffa Agnetas vackra honkatt Xena som är blå colourpoint precis som Sabrina. Jag vet att det låter löjligt men det kändes underbart att kunna låtsas att det var Sabrina jag kliade på och fick hålla i famnen.
Jag kan erkänna att efter detta besök kändes det inte längre jobbigt att "behöva" skaffa en ny katt. Både Xena och Doris var så goa, vackra och underbara och det kändes inte som att jag skulle "smutsa ner" Sabrinas minne genom att skaffa en ny prinsessa och en kompis till Tigo så snart efter hennes bortgång.
Att vänta på både Xena och Doris att få sina bebisarna var riktigt nervöst. Jag svär på att tuggade alla mina fingernaglar flera gånger när jag väntade på ett besked. Pessimist som jag ibland är var jag helt övertygad att det bara skulle bli hankattungar medan nästa dag var jag säker på att det skulle bli minst en hona i någon av kullarna. Det var Xena som fick sin kull först. Tyvärr blev det bara en kattunge - hane - och när sedan min mamma blev mycket allvarligt sjuk efter några veckor kändes det som att ingen någonsin kommer att gå min väg. Jag var deprimerad, stressad och var helt övertygad att Doris bara skulle få killar i sin kull.
Den 28 december fick vi äntligen beskedet vi hade väntat på: Doris hade fått sin kull med fyra kattungar - två tjejer och två killar. Jag började gråta och tjuta och skratta som en tok. Jag kramade Tigo och grät i hans päls av lycka medan jag viskade i hans öra att han skulle få en ny syster och vi skulle få en ny prinsessa.
När jag skriver detta har kattungarna redan hunnit bli nästan 7 veckor och jag/vi har fått träffa vår lilla prinsessa flera gånger redan. Hon är alldeles ljuvlig och underbar och det roligaste med det hela är att hon är Tigos kusin samt att båda katterna har samma farfar/morfar nämligen Frasse! :D Det är så konstigt att tänka på att efter sex år kommer jag faktiskt att äga en S*Sun Hill Dolls kisse. Cirkeln är sluten och en prinsessa från S*Sun Hill Dolls är på väg att flytta hit. :) Tack så hemskt mycket både Emely och Agneta för det stöd och hjälp ni har givit oss under dessa månader, att ni båda har lyssnat på mig när jag pratat om min sorg efter Sabrina och sist men inte minst, tack så hemskt mycket Agneta att vi får den stora äran att få ta hand om en av dina kattungar.
En söt hög av små ulliga vita korvar - bara sex dagar gamla

S*Sun Hill Dolls Melissa - 3 veckor gammal i sin alldeles egen nya kattbädd

Melissa 5 veckor. Kan man bli sötare?

Melissa 6.5 veckor svarar på ovanstående fråga: "Ja, det går att bli sötare om man heter Melissa och är en prinsessa"

Vår lilla prinsessa poserar så vackert. Syrran Molly sitter i bakgrunden

Vi längtar så oerhört mycket efter henne! Jag kan knappt vänta tills Tigo får träffa henne! :D

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar